Sensmoral by bränt bröd

Efter en lagom intellektuell tv-kväll har jag funderat över människors behov av att passa in i olika sammanhang och vad som händer när man inte gör det. Ofta är det roligare att omge sig med likasinnade och känna att man är en del av en gemenskap, men vad händer när det inte är fallet? När man är den ende av sitt slag och vågar sticka ut blir det lättare att göra avtryck. Samtidigt kan det vara frustrerande och kämpigt i motvind. Att vara flexibel brukar betraktas som en positiv egenskap i de flesta sammanhang, dvs man anpassar sig efter situationen. Kanske finns det en biologisk förklaring i att vi människor muterar efter vår föränderliga omgivning enbart för att överleva? 

Själv tycker jag att det är roligt att träffa nya människor, men har ändå en begränsad krets av människor som jag litar fullt ut på och som jag kan vara 100% mig själv med. I många fall är man en kameleont som balanserar mellan minst fem-sex världar. Passar in lite överallt, men ändå inte fullt ut någonstans. Som att ha G i de flesta ämnen, men få eller inga MVG samtidigt som man fejkar några, hahaha. För att knyta an till detta vill jag närmare introducera min kompis Kogepan - det brända brödet. 

Kogepan är det brända brödet vars historia är mörk men meningsfull. När Kogepan gräddades i ugnen tillsammans med de andra bröden, råkade han ramla av plåten när bagaren skulle ta ut dem ur ugnen. Kogepan blev kvar i ugnen. Och bränd. Kogepan blev retad av de andra bröden för sin mörka färg och rymde ifrån bageriet. På rymmen blev han väldigt deprimerad och dränkte därför sina sorger med mjölk. Efter ett tag återvände han till bageriet och numera fördriver han dagarna med att läsa om hur man blir ett bättre bröd och försöker dessutom lära de andra bröden om världen utanför. Högsta drömmen är ett bli ett jättepopulärt och gottigottgott bröd själv, men ibland tappar han hoppet och blir avundsjuk på de andra bröden. Dock har har sina bästa vänner att berusa sig med...Kuurimupan och Sumipan som är ännu mer bränd...  

Sensmoral brought to you by Kogepan (tipstack till Kawaii!).

MTV:
http://www.youtube.com/watch?v=OenorPszo6c&feature=related

Söta småbullar och bitter Kogepan:

http://www.youtube.com/watch?v=BgEQiXBGHDg&feature=related

Bli inte bränd för livet! Det finns alltid nån som har det värre!

Höst och bortlängtan

Hösten är här på allvar och vi är alla trötta och utarbetade. Redan. Av någon anledning går det mesta av tiden och energin åt till jobbet just nu och någon ljusning är inte i sikte förrän mitten av november. Det är alltid såhär på den här tiden av året och vi är aldrig riktigt förberedda på det. Uppgifterna avlöser varandra och vi har inte riktigt tid att planera in roligheter. Eller? Det är inte konstigt att man på den lediga tiden drömmer sig bort. En Japanresa snart vore inte alls dumt...En kontrast till allt det gråa och kalla. Det är 26 grader i Tokyo nu och en dos neonljus och galna japaner är aldrig fel! 

        Världens bästa vägkorsning - Shibuya, Tokyo

Den gångna veckan har innehållit jobb och resor av diverse slag för flera av puffsen. Även om vi får se och uppleva saker utöver det vanliga och det många gånger handlar om att utveckla sig själv, kan vi inte hjälpa att vi är totalt utmattade efteråt och immunförsvaret får sig en törn.  Igår kväll konstaterades att några av oss dessutom är hypokondriker eller har helt enkelt lätt för att bli sjuka...*host, host*.

I ett tappert försök att vända på denna trend stegade Puffs och Pang mot den stora träningslokalen idag. Efter ett medelhårt core- och styrketräningspass med inslag som "plankan", "sidolyft" och "båten med rodd" gick det sådär för vissa. Låt oss säga att någon studerade golvet i omklädningsrummet riktigt noga. Så var det med den saken. 

Sen fick jag en rolig present från pappsen när han kom hem från det stora landet i öster för några dagar sen. Den till höger är min, hihhihi....

                                  -Apaaaaaaa!

apaaaa

Cute Purikura Online

Tack alla söta, rara, goa....

Vinden har vänt! Idag har varit en riktigt strålande dag med solsken, överraskningar och roligt sällskap. Hela dagen har andats positivism och glädje, som en antireaktion mot tisdagens totala mörker. Mitt i alla siffror och rapporteringsyra blev man firad med presenter, blommor och massa godsaker. Såhär såg det ut på skrivbordet:

Sen blev det en ganska lugn kväll med middag,  mycket gott och najs:

Antipasti samt Grillad hälleflundra med mangotartar och krämig parmesanrisotto                                          

Tartufo - the chokladglassbakelse No. 1

Är nu alldeles för mätt och belåten för mitt eget bästa...Tack alla för en fantastisk dag!! Göteborg, Alingsås, Tokyo, Shanghai, Bali, Varberg...Ni är underbara!!

Puff puff says blä blä

Frustrerad. Arg. Besviken. Pallar inte mer! Har tappat motivationen totalt. Vad är det som gör att vissa dagar blir så otroligt tröttsamma?? Har tappat tron på något vis och tycker inte att det är kul längre. Ger, ger och ger och får knappast något tillbaka. Har insett att det fortfarande finns gott om människor som bara är sig själv närmast. Vilket leder till att nästa person, typ jag, inte heller orkar ställa upp för dessa personer och sen är den onda cirkeln igång. Vill vi verkligen leva i en självisk värld? Hjälp mig innan jag blir helt förgiftad av den här hemska epidemin....

Tack till er som ändå lyckas förgylla dagen med ett gott humör, ett generöst sätt och en hjälpsam inställning. Ni är bäst!

Blä till er andra. 

Kan man tycka att en nordkoreansk diktator är sympatisk och söt??

Bedöm själva: http://www.youtube.com/watch?v=bDBcGzHAt5Q

Vi puffar tycker det!!! So ronery!!! Vi kan varmt rekommendera Team America - en film i ett annorlunda format som har några år på nacken, om ett fortfarande högst aktuellt ämne...Ben Affleck och ett visst land i väster får sig en ordentlig känga! Hohoho.

Några favoritscener:

• So ronery
• Pearl Harbor sucks just a little bit more than I miss U
• Kräkscenen

Tipstack till Puff Daddy & hans crew, filmen och dess musik är för evigt förknippade med sommaren 2008; Gbg, Hbg och Cph.

Vad ska du bli när du blir stor??

Vi har tidigare diskuterat (dock utanför bloggen) olika yrkesvägval vi gjort i livet i vår lilla puffkrets och konstaterat att det finns olika egenskaper hos alla som lämpar sig för det ena eller andra yrket. Är det en slump att det blivit som det blivit, eller är det rentav en självuppfyllande profetia efter de egna och omgivningens krav som gjort att vi tjänar vårt dagliga levebröd på det sättet vi gör idag? Grovt indelat har vi det uppdelat i "creative puffs" (nyskapande, uppfinnande, researchande och testande) samt "business puffs" (ordning & reda, kontroll, siffror, L/C, projekt). Jag och PuffEtt som är business puff respektive creative puff har kommit fram till att vi båda skulle kunna byta plats med varandra, eftersom vi har undangömda sidor som idag inte kommer till användning i våra dagliga arbetsliv. PuffEtt är exempelvis en extrem ordningsmänniska som förutom städmani behöver ha allt på skrivbordet placerat rätvinkligt. Framförallt har hon koll på läget och är extremt noggrann! Puffs (jag) har mina stunder då jag får flippa ur och kan sitta i timtal för att redigera en videosnutt, text, teman eller något bildcollage man ger till knäppa kompisar som bestämmer sig för att flytta ut på landet. Spinner vidare och hittar röda trådar. Tycker det verkar coolt med kreativa yrken.

Tills idag då...då alla förhoppningar om att man skulle kunna något annat i livet, kom på skam. Höstdag. Utbildning i retorikens och kommunikationens tecken. En business puff på skakiga ben utanför sin trygghetszon (excelbladet) utsätter sig för en heldag fylld med pinsamma framträdanden och toppat med videoinspelning, som man sedan tvingas se på tillsammans med andra levande personer som redan sett det live en gång. Nu ska vi hem och komma på milleniets produkt som vi sedan ska köra en säljpresentation på imorgon bitti. Annalkande katastrof!!

Är så urlakad efter denna åttatimmars fokus på mina pinsamma presentationer idag och prestationsångest inför imorgon, så nu tänker jag bänka mig framför IDOL 2008 för att se andra folks göra bort sig, for a change. Hohoho!