
Så var hösten här och vips jobbar vi jämt. Ännu en tolvtimmarsdag har avverkats och det börjar kännas i huvudet och kroppen nu. Vilka politiker var det som tjötade om sextimmarsdagar? Det är snarare tolvtimmars- eller artontimmarsdagar som gäller. För vissa. Av någon anledning är de flesta i min bekantskapskrets riktiga workaholics. Omgärdas av dem just nu. Vad drivs de av? Pengar, ära, stolthet, nyfikenhet....skam? Vem vet?
Har i alla fall en riktig dipp denna höstdag med horisontellt regn i denna håla till stad och en drös med ouppklarade grejer på skrivbordet som bara växer. Har helt tappat hållningen och ligger mentalt där som en blöt fläck. Orkar inte resa mig. Dygnet består endast av att äta, jobba, sova och man hinner knappt träffa eller prata med folk utanför jobbet.
Låter som en sån där gnällmaja som vi puffar är superallergiska mot, men....vill bara att det skall vara sommar då man är glad och lycklig igen! Vill ut på nya äventyr, känna gräset under fötterna och solen som värmer...Saknar att träffa alla puffar och andra roliga människor!